sömnlös natt i borrby.
låter otroligt händelserikt, eller hur? ;) men hör och häpna, det är det verkligen inte! jag vet inte var jag ska ta vägen, jag vill bara ifrån denna jävla hålan. jag är så trött på min pyttelilla lägenhet, på denna pyttelilla som sagt håla. jag vill iväg, till någonting större.. kanske hitta kärleken? skaffa en större lägenhet, skaffa mig ett fast jobb, och då är nummer ett på listan helt klart att införskaffa mig en bil igen! funderar faktiskt starkt på saab :) dock med turbo, yep det är ett måste till nästa bil, har haft 4 utan turbo, så nu är det dags för en bil med drag i! :D
när man sitter vaken såhär mitt i natten (eller ja, snart morgon klockan är ju faktiskt snart fem.) så hinner man tänka en väldans mycket. jag har tänkt över allting, eller ja nästan tror jag iallafall.
speciellt på en sak, förlorad vänskap - försvinner den förevigt? jag vet inte vad jag ska tro. finns det en chans att det kan bli bra igen?
vi tar ett exempel, två väldigt nära vänner som känt varandra sen första årskursen på gymnasiet träffas ute på krogen & allt är precis som vanligt, men när veckan börjar igen så hörs de inte av? på över 1,5 vecka för att vara ganska exakt. det känns inte helt bra, då dessa två nära (?) vännerna alltid pratade varje dag förut, och dessutom bor väldigt nära varandra.
den ena vännen sitter och tittar på kortet hon fick av den andra vännen på studenten för snart 2 år, och känner e väldig saknad. tårarna bränner bakom ögonlocken, men hon vägrar släppa fram dem, då hon kan ses som svag om hon visar vad hon känner.
det känns som det kvittar vad jag gör, det blir ändå fel & jag får en kniv i ryggen, är det så vänskap ska vara? nej, det tycker inte jag. jag vill kunna vara mig själv och inte leva upp till andras krav och ändå vara omtyckt, ska det vara så himla svårt?
anyways, så är jag halvvägs med min utbildning nu, 9 månader kvar! sen ska jag bort härifrån, eller åtminstone från borrby. jag har börjat få dåliga vibbar härifrån, de stunderna jag är lycklig i borrby är när jag umgås med de få vänner jag har kvar här.
mitt råd till er är att ta vara på de få vänner du har, en dag så kan de plötsligt försvinna.
riktiga vänner är som diamanter - svåra att hitta.
xoxo fridha.
när man sitter vaken såhär mitt i natten (eller ja, snart morgon klockan är ju faktiskt snart fem.) så hinner man tänka en väldans mycket. jag har tänkt över allting, eller ja nästan tror jag iallafall.
speciellt på en sak, förlorad vänskap - försvinner den förevigt? jag vet inte vad jag ska tro. finns det en chans att det kan bli bra igen?
vi tar ett exempel, två väldigt nära vänner som känt varandra sen första årskursen på gymnasiet träffas ute på krogen & allt är precis som vanligt, men när veckan börjar igen så hörs de inte av? på över 1,5 vecka för att vara ganska exakt. det känns inte helt bra, då dessa två nära (?) vännerna alltid pratade varje dag förut, och dessutom bor väldigt nära varandra.
den ena vännen sitter och tittar på kortet hon fick av den andra vännen på studenten för snart 2 år, och känner e väldig saknad. tårarna bränner bakom ögonlocken, men hon vägrar släppa fram dem, då hon kan ses som svag om hon visar vad hon känner.
det känns som det kvittar vad jag gör, det blir ändå fel & jag får en kniv i ryggen, är det så vänskap ska vara? nej, det tycker inte jag. jag vill kunna vara mig själv och inte leva upp till andras krav och ändå vara omtyckt, ska det vara så himla svårt?
anyways, så är jag halvvägs med min utbildning nu, 9 månader kvar! sen ska jag bort härifrån, eller åtminstone från borrby. jag har börjat få dåliga vibbar härifrån, de stunderna jag är lycklig i borrby är när jag umgås med de få vänner jag har kvar här.
mitt råd till er är att ta vara på de få vänner du har, en dag så kan de plötsligt försvinna.
riktiga vänner är som diamanter - svåra att hitta.
xoxo fridha.
Kommentarer
Trackback
